Häromdagen skrev jag inlägg om en mamma med två tonårsdöttrar på semester. Flickorna hade hamnat i konflikt och den ena tjejen smällde till den andra i ren och skär ilska som ett resultat av det samtal som pågick. Jag hörde inte vad som sades mellan tjejerna, men jag överhörde dialogen mellan mamman och den som slog och förstod att mamman gärna ville få stopp på konflikten genom att höra henne säga förlåt till sin syster. Efter lite motstånd kom förlåtet och mamman var nöjd. Det tror jag däremot inte att någon av hennes döttrar var eftersom det inte blev sagt med vare sig ärlighet eller empati.

Ibland är vi vuxna lite väl snabba med att vilja lösa en konflikt bara för att få den ur världen. Vi glömmer bort att det finns känslor inblandade och att de känslorna grundar sig i behov som tar sig uttryck genom att vi säger dumheter eller gör dumma saker. Om någon tvingar oss att säga förlåt utan att att vi först har blivit hörda, förstådda för det vi sa eller gjorde eller klara med vår känsla så finns det en risk att vi går därifrån med en bitter känsla. Den känslan för oss sällan närmare varandra, tvärtom. Den slår snarare en kil i relationen.

Om tjejerna däremot fått möjlighet att uttrycka det de kände och upplevde i sin konflikt hade de haft betydligt lättare för att  lyssna på den andra. När vi människor känner oss sedda och hörda har vi större förmåga att förstå hur det vi sa eller gjorde landade och kändes i den vi bråkat med. Då kan vi be om förlåt på riktigt och när vi möts i förståelse finns möjlighet till djupare kontakt.

Jag önskar att jag hade satt mig upp och berättat att jag råkat höra vad som pågick. Och att jag hade närmat mig de tre med värme och viljan att bidraga till lösningen på deras konflikt. Självklart skulle jag ha frågat om jag fick säga några ord innan jag hade försökt hjälpa dem på traven, och självfallet hade de kunnat säga nej.

Om de hade velat ha min närvaro hade jag satt mig ner på en solsäng mellan tjejerna och förklarat för mamman att det är svårt att göra förlåt om man inte först fått bli sedd och hörd och i bästa fall även förstådd. Det behöver inte betyda att man accepterar ett beteende bara för att man stannar upp och lyssnar och försöker förstå. Men bara genom att man får uttrycka sin känsla och förklara sitt beteende känner man sig betydligt bättre till mods och mer redo att ta ansvar för sina handlingar.

Om tjejen som slog dessutom fick lyssna till den som blivit slagen och hennes upplevelse av det som hände, vilka känslor upplevde hon och vad skulle hon behöva känna och höra för att kunna förlåta. Ordet förlåt har ju egentligen ingen innebörd om det inte laddas med något innehåll.

Hon skulle troligtvis också må gott av att uttrycka anledningen till att hon sa saker som gjorde att den andra reagerade med att slåss. Och behöva lyssna på sin syster för att förstå vad det var som gjorde så ont att knytnäven flög i luften.

Detta skulle jag förklara för mamman om jag fick, och sedan skulle jag be tjejerna återge vad det egentligen var som hände och hjälpa dem att lyssna på varandras känslor och behov för att skapa bättre förståelse och kontakt mellan dem.

Jag vill tro att de hade solat vidare och umgåtts resten av dagen som vänner efter ett sådant samtal, vare sig förlåt kom som ord eller som en handling. Jag gissar att det skulle känts ovant och konstigt att lyssna och prata på det här sättet. Det gör det de första gångerna, men när man blivit van är det skönt och självklart. Alla människor har behov av att bli sedda, hörda och förstådda och det är när våra behov inte är tillfredsställda som våra känslor tar över och styr. Är du nyfiken på att veta mer om konflikthantering? Anmäl dig gärna till vår heldagsutbildning i kommunikation i familjen.

Ha det fint!

Lisa

PS. Om du som läser det här känner igen dig som mamman eller någon av döttrarna på semester är du välkommen att kontakta mig för en ursäkt att jag använder er historia men också för en kompensation.

———————————

ViktigVuxen utbildar och handleder pedagoger, föräldrar och andra viktiga vuxna
i relationsbyggande kommunikation och ledarskap.
Följ oss gärna på Facebook, Instagram och Twitter.