24 dagar för bättre relationer i familjen

December är här och med den ViktigVuxens adventskalender ”24 dagar för bättre relationer i familjen”.
Varje dag fram till julafton tipsar vi om en handling som lägger grunden till goda relationer. Håll utkik efter pepparkakshjärtat på vår Facebooksida och på Instagram eller klicka dig fram till vår adventskalender 2015 här på bloggen.

Vi bygger vår kalender på människans grundläggande behov och vetskapen om att förutsättningarna för kontakt skapas när behoven är tillfredsställda i en relation. Genom att ta oss tid och fokusera på ett behov om dagen ges vi möjlighet att skapa bättre relationer i familjen.

Prova gärna du också och
kontakta oss gärna om du har frågor om relationsbyggande kommunikation och ledarskap i familjen, på förskolan eller skolan.

 

Några tankar om att säga förlåt, del 2

Häromdagen skrev jag inlägg om en mamma med två tonårsdöttrar på semester. Flickorna hade hamnat i konflikt och den ena tjejen smällde till den andra i ren och skär ilska som ett resultat av det samtal som pågick. Jag hörde inte vad som sades mellan tjejerna, men jag överhörde dialogen mellan mamman och den som slog och förstod att mamman gärna ville få stopp på konflikten genom att höra henne säga förlåt till sin syster. Efter lite motstånd kom förlåtet och mamman var nöjd. Det tror jag däremot inte att någon av hennes döttrar var eftersom det inte blev sagt med vare sig ärlighet eller empati.

Ibland är vi vuxna lite väl snabba med att vilja lösa en konflikt bara för att få den ur världen. Vi glömmer bort att det finns känslor inblandade och att de känslorna grundar sig i behov som tar sig uttryck genom att vi säger dumheter eller gör dumma saker. Om någon tvingar oss att säga förlåt utan att att vi först har blivit hörda, förstådda för det vi sa eller gjorde eller klara med vår känsla så finns det en risk att vi går därifrån med en bitter känsla. Den känslan för oss sällan närmare varandra, tvärtom. Den slår snarare en kil i relationen.

Om tjejerna däremot fått möjlighet att uttrycka det de kände och upplevde i sin konflikt hade de haft betydligt lättare för att  lyssna på den andra. När vi människor känner oss sedda och hörda har vi större förmåga att förstå hur det vi sa eller gjorde landade och kändes i den vi bråkat med. Då kan vi be om förlåt på riktigt och när vi möts i förståelse finns möjlighet till djupare kontakt.

Jag önskar att jag hade satt mig upp och berättat att jag råkat höra vad som pågick. Och att jag hade närmat mig de tre med värme och viljan att bidraga till lösningen på deras konflikt. Självklart skulle jag ha frågat om jag fick säga några ord innan jag hade försökt hjälpa dem på traven, och självfallet hade de kunnat säga nej.

anger-19063_1920

Om de hade velat ha min närvaro hade jag satt mig ner på en solsäng mellan tjejerna och förklarat för mamman att det är svårt att göra förlåt om man inte först fått bli sedd och hörd och i bästa fall även förstådd. Det behöver inte betyda att man accepterar ett beteende bara för att man stannar upp och lyssnar och försöker förstå. Men bara genom att man får uttrycka sin känsla och förklara sitt beteende känner man sig betydligt bättre till mods och mer redo att ta ansvar för sina handlingar.

Om tjejen som slog dessutom fick lyssna till den som blivit slagen och hennes upplevelse av det som hände, vilka känslor upplevde hon och vad skulle hon behöva känna och höra för att kunna förlåta. Ordet förlåt har ju egentligen ingen innebörd om det inte laddas med något innehåll.

Hon skulle troligtvis också må gott av att uttrycka anledningen till att hon sa saker som gjorde att den andra reagerade med att slåss. Och behöva lyssna på sin syster för att förstå vad det var som gjorde så ont att knytnäven flög i luften.

Detta skulle jag förklara för mamman om jag fick, och sedan skulle jag be tjejerna återge vad det egentligen var som hände och hjälpa dem att lyssna på varandras känslor och behov för att skapa bättre förståelse och kontakt mellan dem.

Jag vill tro att de hade solat vidare och umgåtts resten av dagen som vänner efter ett sådant samtal, vare sig förlåt kom som ord eller som en handling. Jag gissar att det skulle känts ovant och konstigt att lyssna och prata på det här sättet. Det gör det de första gångerna, men när man blivit van är det skönt och självklart. Alla människor har behov av att bli sedda, hörda och förstådda och det är när våra behov inte är tillfredsställda som våra känslor tar över och styr. Är du nyfiken på att veta mer om konflikthantering? Anmäl dig gärna till vår heldagsutbildning i kommunikation i familjen.

Ha det fint!

Lisa

PS. Om du som läser det här känner igen dig som mamman eller någon av döttrarna på semester är du välkommen att kontakta mig för en ursäkt att jag använder er historia men också för en kompensation.

———————————

ViktigVuxen utbildar och handleder pedagoger, föräldrar och andra viktiga vuxna
i relationsbyggande kommunikation och ledarskap.
Följ oss gärna på Facebook, Instagram och Twitter.

Några tankar om att säga förlåt, del 1

 Säg förlåt nu.
 Jag kan inte säga förlåt.
 Så klart att du kan. Det är bara att göra. Nu.
 Men jag vill inte.
 Men det förstår du väl, att du måste säga förlåt för att ni ska bli vänner igen.
 Jag vill inte bli vän. Inte just nu. Jag är arg.
 Men du har ju varit dum. Då måste man säga förlåt. Det vet du mycket väl.
– Men om jag inte menar det då.
– Det är klart du menar det. Du gjorde ju henne illa.
– Fast jag är också ledsen, för det hon sa.
– Men du slog ju till henne. Det får man inte. Säg förlåt nu så vi får det ur världen.
– Förlåt då.
– Bra. Nu kan ni vara vänner igen.

nonviolnet communcation giraffspråket nvc

Jag överhörde det här samtalet från min solsäng när jag var på semester för några veckor sedan och jag ångrar att jag inte satte mig upp och sa några väl valda ord. Inte för att jag har med andra familjers konflikthantering att göra, inte det minsta. Men för att jag tror att en liten tankeställare skulle kunna förändra så mycket. Både för mamman som egentligen menade väl med sitt försök att hjälpa tonårsdöttrarnas konflikt och för systrarnas framtida relation.

Förlåt är inte något man bara säger för att man ska, förlåt är något man gör för att man vill. Annars är det inte på riktigt och då spelar det ingen roll. Även om det på ytan kan kännas bra som mamma att höra ett förlåt från det barn som slagit ett annat.
– Bra. Nu kan ni vara vänner igen.
Jag tror inte ett ögonblick på det. Vem vill vara vän med någon som inte menar sitt förlåt? Det känns definitivt inte bra i henne som sa det, som så tydligt uttryckt att hon också är ledsen, att hon är arg och inte vill vara vän just nu. Och det känns knappast bra i den som får höra ett förlåt som inte är ärligt. 

Ibland är vi vuxna lite väl snabba med att vilja lösa en konflikt bara för att få den ur världen. Vi glömmer bort att det finns känslor inblandade och att de känslorna grundar sig i behov som tar sig uttryck genom att vi säger dumheter eller gör dumma saker. Om någon tvingar oss att säga förlåt utan att att vi först har blivit hörda, förstådda för det vi sa eller gjorde eller klara med vår känsla så finns det en risk att vi går därifrån med en bitter känsla. Den känslan för oss sällan närmare varandra, tvärtom. Den slår snarare en kil i relationen.

Om tjejerna däremot fått möjlighet att uttrycka det de kände och upplevde i sin konflikt hade de haft betydligt lättare för att  lyssna på den andra. När vi människor känner oss sedda och hörda har vi större förmåga att förstå hur det vi sa eller gjorde landade och kändes i den vi bråkat med. Då kan vi be om förlåt på riktigt och när vi möts i förståelse finns möjlighet till djupare kontakt.

Mitt nästa blogginlägg kommer att handla om hur jag önskar att jag sagt och gjort istället för att bara ligga och lyssna på konversationen. Håll utkik efter det om några dagar om du är nyfiken.

Kram Lisa

———————————

ViktigVuxen utbildar och handleder pedagoger, föräldrar och andra viktiga vuxna
i relationsbyggande kommunikation och ledarskap.
Följ oss gärna på Facebook, Instagram och Twitter